wanderlust
Jag har en ny längtan i mig, något jag aldrig känt. Åtminstone inte på väldigt länge.
P sa till mig att det nog skulle vara bra om jag kom härifrån. I början kände jag nej, jag klarar inte det. Jag kommer fastna, få ångest, vilja hem. Hem till allt det trygga här. Men jag har ändrat mig. Jag tror faktiskt jag behöver komma härifrån. Jag börjar känna mig färdig med det här nu, jag börjar längta bort. Kanske har jag förut inte klarat av det, för att trygghet i platser och andra personer varit så ytterst väsentligt för mig. Men kanske jag nu börjat hitta en trygghet i mig själv istället. Det känns skönt. Så oerhört befriande. Och som jag har jobbat för att ta mig till den här platsen, som jag har kämpat. Idag klappar jag mig själv lite extra på axeln.
Och i veckan, innan vita flingor la sig på marken igen, plockade jag årets första bukett. Med videung i. Det var fint. Åh, så vackert det var. I öronen hördes one day more och jag kände att jag också väntar på en revolution. Snart, snart händer det. Snart kommer jag härifrån. För jag längtar, det gör jag. Något jag inte kunnat göra på många år.