underligt
Idag har varit en underlig dag. Jag har känt mycket - men samtidigt inte alls. Men en händelserik dag har det varit och jag är inte helt säker på än vad jag känner om den. Jag fick höra mycket tungt, men jag gjorde ett val. Jag valde bort ångesten och sorgen idag, något jag aldrig riktigt tidigare kunnat gjort. Det kändes konstigt. Att idag valde jag glädjen, idag valde jag mig själv. Jag har aldrig förstått hur lite jag gjort för mig själv förrän nu. Visst finns ångesten och sorgen därinne i mig, men idag sa jag ifrån. Idag ska ni inte vara starkast. De lyssnar på mig.
Sedan tog K med mig och köpte pomfritt. Jag är så tacksam för henne, men så kluven. För jag har så svårt att lita på, så svårt att förlita mig på, så svårt att släppa in. Jag kan inte vara säker. Och en del av mig vet att hon faktiskt bryr sig, men det är så svårt att känna, så svårt att förstå. Hon sa att hon ville ha med mig, och jag ville fråga henne varför. Varför vill du ha med mig, vad tillför jag ens? Samtidigt som jag helt och hållet faller för det hon säger, och vill följa med. Jag tycker ju så mycket om henne, och så många andra. Jag trivs ändå så bra med dem, skrattar och är glad. De får mig att känna mig bra. Men jag tvivlar så. Får jag, kan jag? Vill jag? Är jag värd det här? Varför pratar de med mig? Varje dag kämpar de olika sidorna inom mig.
Idag var det även dagen nedan. Jag skrattade och skrattade och testade att hoppa. Jag kan inte avgöra om min glädje var på riktigt eller inte. Visst kändes det speciellt, spännande. Men glädje, längtan? Var det på riktigt? Jag kan inte avgöra. Men nu finns mössan hemma. Den ligger i en svart, lyxig låda. På lådan ligger mina crochet-skor. Ovanför hänger klänningen. Vad jag känner? Spännande, längtan, glädje, ångest, rädsla, panik. Jag kan inte avgöra.
