onsdag
Idag har varit en konstig dag. Vi började skolan efter elva dagars ledighet. Det kändes. Jag var inte alls redo riktigt att slängas in i skolvärlden och skoltänket än. I höstas sa alla lärare att i april, maj, så kommer det inte vara någon idé att lägga stora grejer, för då kommer ni ändå bara vara någon annanstans i huvudet. Ha, tänkte jag, aldrig. Tji fick jag. För jag står med ena foten redan utanför. Jag längtar härifrån och jag tar mer avstånd. Det blir svårare att hitta en koncentration, en motivation till skolan, för en liten del av mig känner redan sig fri från alla krav gymnasiet ställer. (Fast det där med att inte lägga stora grejer nu? Mm, jovisst. De närmaste två veckorna framåt kommer jag begrava mig i skolarbeten.)
Jag var alldeles för obekväm idag. Fick mycket dåligt samvete och kände tvivel. Men jag skrattade lite iallafall. Hade en fin, lång stund med P. Det känns konstigt, läskigt att våra timmar kvar är räknade. Det är stressande att hinna med allting som känns, som behöver sättas ord på. Jag vet att det inte lönar sig att stressa sig igenom det, men det är så mycket kvar att säga. Samtidigt som det inte är så mycket alls. Allting känns rätt konstigt. Men på vägen hem plockade jag skilla. Gick med dem i ena handen och med Bodil Malmsten i den andra.
