jonatanlejonhjarta.blogg.se

En sak jag har funderat mycket på senaste veckorna är att vara närvarande. Främst med andra. Att på riktigt lyssna vad den andra har att säga, se den i ögonen, ge den sin fulla uppmärksamhet. För vi sitter så ofta och tänker på annat, lyssnar lite halvt, kollar mobilen, kollar klockan, tittar runt sig, fingrar på kläderna eller i håret. Jag har ändrat det beteendet hos mig själv och har märkt en stor skillnad. Jag har tagit bort instagram och twitter, de ger mig ingenting och är inget jag vill lägga min tid på längre. Jag lägger ner mobilen i fickan eller väskan, vill inte ha den konstant tillgänglig. Försöker ha ljudet avstängt, även vibrationen, så ofta jag kan. När jag pratar eller umgås med andra, försöker jag så mycket jag kan, fysiskt och mentalt, vara där. Det känns så mycket bättre. Ibland fungerar det inte alls, vissa fortsätter vara någon annanstans, och jag märker hur sårad jag faktiskt känner mig av det. Det motiverar mig ännu mer att vara närvarande själv. För ibland, smittar mitt beteende av sig och vi har mycket mer öppna, ärliga och riktiga konversationer. Det behöver inte vara om seriösa saker, men det känns mer på riktigt. De relationer där det fungerar, känns så oerhört mycket säkrare nu. 

  Men inte bara vara närvarande med andra, utan även med dig själv. Att inte sitta i mobilen hela bussresan till skolan, utan faktiskt vara där. Kolla upp, le mot personerna som just steg på, titta ut, se på naturen, vägarna, samhällena. Visst kan jag ofta vara inne i en bok hela bussresor, men jag försöker alltid spendera några minuter eller mer med att bara vara där. Eller att bara stanna upp några gånger om dagen, tänka och känna efter och reflektera över. Eller att ta dig tid varje dag att göra något som du tycker om, något du blir lugn av. Som igår, gick jag ut i skogen och bara stod där. Andades och blundade och log och andades ännu mer. 

 

Jag känner mig så fri när jag är närvarande. Hela mitt liv har jag varit någon annanstans, någon annans. Varit påväg, varit i någon annans liv, varit i minnen, i framtiden, i uppspelade scenarion. Aldrig har jag kunnat välja att finnas just nu, i mitt eget liv. Det är så mäktigt, så befriande, att få välja det, att vara närvarande. Jag känner mig levande.